Abort

 

Abort är något fruktansvärt som pågår. Att det pågår i sk. ”demokratiska” samhällen gör det ännu hemskare.

Att Kyrkan är emot abort har att göra med att Kyrkan har ställt sig på sanningens sida och på människovärdets sida. Abortmotståndet är därför inget som Kyrkan har uppfunnit eller hittat på.

Empirisk vetenskap visar tydligt att det nya gryende mänskliga livet börjar i och med konceptionens ögonblick. Att sedan manipulera eller att avlägsna detta nya gryende mänskliga liv är att kränka någon annans rätt till liv och tillblivelse. Vare sig det sker under zygot-stadiet, blastem-stadiet, embryo-stadiet eller foster-stadiet. Om någon skulle ha tagit bort dig – oavsett ”stadium” – skulle du som nu läser detta inte kunnat läsa detta överhuvudtaget. Du skulle nämligen inte ha funnits på jordklotet.

Därför är frågan om medvetande eller ej inget argument (”ju tidigare abort desto bättre”). Om så vore skulle ju man gärna kunna avliva folk på löpande band, speciellt när de är i koma eller till och med sover djupt. Varför görs inte det?

Efter konceptionens ögonblick börjar detta nya gryende mänskliga liv; rätten till liv finns i och med detta faktum. Människovärdet finns från och med då, även om det är i en gryende form och individen inte är medveten om sig själv. Människovärdet är inte beroende eller avhängigt av ett högre eller mindre medvetande, av fullt utvecklade sinnesorgan eller ej.

Märk väl att detta nya gryende människoliv inte är en del av hennes kropp. Det är frågan om en ny individ, i tillblivelse, i hennes kropp. Att tala om ”kvinnans fria val med vad hon gör med sin egen kropp” och ”kvinnans rätt till sin egen kropp” är därmed missvisande.

Vidare är det inte bara en kvinna vi talar om. Vi talar om en MAMMA. Vilken slags ”rätt” har en mamma i detta sammanhang?  Har hon inte snarare en skyldighet att värna om det nya liv som finns i hennes kropp?

Om en kvinna som är mamma talar om sin rätt att välja kan det inte bortkopplas från en annans rätt till liv. Rätt att välja och rätt till liv är därtill olika kategorinivåer. Rätt till liv har en mycket större tyngd som en rättighet i jämförelse med exempelvis rättighet i att välja i allmänhet.

Ett annan objektiv sanning som inte heller får förbigås är att en del från den feministiska rörelsen gärna talar om att de blir kränkta i sin roll som kvinnor då de inte får ta sin ”rätt” till abort. Men betänk följande; en del av de foster som aborteras är – just det – blivande KVINNOR. Hur går detta ihop med deras argumentation? Är det inte snarare så att dessa vuxna kvinnor inte ger en chans till blivande kvinnor? De vuxna kvinnorna talar om respekt och rätt som varje kvinna ska ha. Ja – bra! Men var är logiken?

Det underliggande om frihet till att välja bör också synas. Att fritt välja på ett sant mänskligt sätt betyder också att välja det sanna och goda. Frihet att välja kräver därför sanning. Om sanningen om konceptionen döljs eller förvrängs måste den empiriska objektiva sanningen om det mänskliga gryende livet förklaras tydligare. Frihet som sådan är därför inte bara frihet från skyldigheter och ansvar från att vara mamma, men framför allt frihet till att välja det som är det sanna och goda.

Extremfall som våldtäkt och incest fråntar heller inte barnets rätt till liv. Varför ska en gryende individ sota för ett brott som det inte har begått? På vilket sätt är det barnet skyldig brottet? Givetvis har mamman ingen moralisk plikt att ta hand om barnet när det väl är fött i dessa fall.

Vad gäller handikapp och sjukdomar är det inte vi som avgör om ett sådant barn ska föddas eller inte. Sådana beslut gjordes med fördel av gudlösa och människofientliga regimer. Det har även visat sig att handikappade barn har gjort att den sanna kärleken i en familj berikas och stärks.

När det kommer till om mammans liv är i fara i samband med en födelse menar Kyrkan att i sådana fall har hon rätt att värna om sitt eget liv. Detta behandlas då moraliskt inte som en abort, utan som ett sätt att värna om sitt eget liv, även om det är på bekostnad av ett annat mänskligt liv.

Kyrkan har även tacklat frågan om abort utifrån en rättvise-aspekt. I maj 2019 nämnde påven Franciskus denna dimension i följande ordalag; ”Är det legitimt att ta bort ett mänskligt liv för att lösa ett problem?” Samt vidare; ”Är det tillåtet att hyra en lönnmördare för att lösa ett problem?”

(Clementin-hallen, Vatican, 25 maj 2019. Till deltagarna i konferensen ”Ja till livet – värna om den dyrbara gåvan av mänskligt liv under dess skörhet”).

 

Fr. Wojciech Waligórski